Jag har aldrig besökt Haiti. Privat är min relation till landet att en släkting arbetat där som biståndsarbetare tidigare och att jag för tio år sedan hade ett fadderbarn via Hoppets Stjärna – lilla Lovely – som bodde strax utanför Port-au-Prince huvudstaden. Politiskt upplevs ofta Haiti som landet som ständigt tycks hamna på listor över världens fattigaste. Landet som aldrig lyckas komma på fötter och ständigt drabbas av odemokratiska militanta ledare med diktatorer som familjen Duvalier senior och junior i form av Papa Doc och hans son Baby Doc. Sedermera folkvalda ledare som Jean-Bertrand Aristide och nuvarande president av René Préval.

När jag ser TV-bilderna från helvetet i Haiti just efter jordbävningen förs tankarna tillbaka till andra katastrofområden, svältkatastrofer eller krigszoner jag besökt. Sri Lanka strax efter tsunamin i början av 2004. Folkmordets Darfur i augusti 2004. Kongo april 2009 eller Zimbabwe vid valfritt tillfälle.

Och efter varje fältbesök jag gjort är det en organisation som jag är stolt över att jag stödjer. Läkare utan gränser är fantastiska!